Trött, tröttare, tröttast

Jag är så vansinnigt trött! Jag förstår inte, jag tycker jag får sova rätt okej, så bra man nu sover med en liten söt plutt bredvid sig som behöver äta ett par gånger per natt och så. Men när morgonen kommer och jag måste stiga upp är jag så trött, så trött. Och mitt morgonhumör har gått från så där halvdåligt till fasansfullt. Minsta motgång gör att jag kan explodera. I morse satt jag gråtande i hallen och klädde på barn.

Mitt mer förnuftiga jag säger att jag borde gå och lägga mig tidigare, men jag kommer mig inte i säng. Flickornas kvällsbestyr drar ut på tiden och numer sover ingen av dem föra halv nio, Storan somnar i regel först efter nio, och jag blir så vansinnigt irriterad. När de väl sover sen så kommer jag in i andra andningen och kommer sen sällan i säng före kl 23, vilket är åtminstone en timme för sent.

Nattamningen stör mig inte, jag somnar om fort. Det är nog snarare antalet uppvaknanden i kombination med att jag somnar för sent. Sova middag dagtid blir aldrig av. Pytte sover ute i vagnen och då kan ju inte jag gå och lägga mig inne och sova. Och söva honom inne funkar inte riktigt just nu. Men sånt kan ju ändra sig förstås. Från en dag till en annan :)

Idag fyller jag år. Det jag önskar mig mest av allt just nu är nog några veckors sovmorgon (till åtta i alla fall!), barn som somnar på kvällen lite tidigare (klockan åtta kanske, jag har hört att det finns sådana barn...) och en stor supergräddig gräddtårta (men det går inte, jag får inte äta mjölkprodukter...) Det var verkligen en eländig födelsedag det här.