Tänk om Gud kunde skicka ett sms

Jag upplever ofta att jag lever i en helt icke-religiös vardag (med jobb, familj, nära vänner), där det känns som att ingen annan tror på Jesus eller ens bryr sig om att fundera på kristen tro över huvudtaget. Många människor verkar dessutom tycka att det är ganska konstigt att jag, som högutbildad naturvetare, tror på Gud. Det är förvisso inte direkt någon som ifrågasätter min tro, men jag upplever att många tycker det är konstigt, helt enkelt. Därför blev jag stärkt i att läsa en artikel skriven av Eli Göndör i Dagen (8:e mars 2013 "Ompröva bilden av religiositet"), som bygger på nutida religionsforskning. Där stod att läsa att "insikten i religionens värde och betydelse för varje enskild individ visar att människors religiositet varken säger något om deras förmåga att fungera i samhället, deras bildning eller deras politiska ambitioner".

En annan sak jag känner mycket igen mig i artikeln är resonemanget om att många kristna i dag har högre utbildning och att detta "leder till fler individuella texttolkningar som utgår från personliga behov av trygghet och sammanhang i vardagen och en frigörelse från religiösa auktoriteters åsikter". Jag tycker det är bra jag att människor tänker själva. Eftersom jag (tror att jag) känner en kallelse att undervisa andra är det här frågor som berör mig, jag vill inte att folk bara ska lyssna på mig (eller någon annan) utan att tänka själva och ta ställning på egen hand. Personligen är jag väldigt kritisk när jag lyssnar och hör människor predika. Jag funderar efteråt och lägger emellanåt mycket tid på att koppla ihop det jag hör med min egen för-förståelse. Den är inte alltid så stor, så ibland får jag lov att läsa på också.

Det är en utmaning. För man får ju börja med att fråga sig hur mycket man KAN tolka bibeltexterna på olika sätt. Kan man hoppa över vissa texter? Kan man bara låta bli att låtsas om det som är svårt att förstå? Min strategi har varit att faktiskt göra det, och sen har allt fler "problemtexter" landat för mig. Ju längre jag har levt med Jesus, desto lättare har det blivit att ta till mig även de svåra delarna av hans budskap. Fast jag har en lång väg kvar. Jag har ju bara levt med Jesus i drygt fyra år, så jag har väl den längsta vägen framför mig.

Min bästa strategi då, för att lära mig mer? Ja. Det är att omsluta mig med människor som har en  levande tro på Jesus. Och om de nu inte finns i min närmaste familj eller på mitt jobb, så finns det i min hemgrupp och i min församling. Och med en nära vän har jag lärjungaträning - vi har träffats kanske inte riktigt varje vecka, men väl var 10:e dag i snart två år. Gud har verkligen välsignat oss med de träffarna, att det ens har varit möjligt att få till i våra respektive späckade vardagsscheman är ett mirakel. Vi läser ett avsnitt i Bibeln som vi sedan diskuterar, stöter och blöter. Och så pratar vi om livet, om livet med Jesus, om vad som gått snett sedan sist, och om vad som varit bra. Och på så vis utvecklas jag massor.

Sen får vi väl se, vad har Gud tänkt för mig? Kanske blir jag lite klokare allt eftersom tiden går. Eller så får jag fortsätta leva i förvirring, tills Gud talar till mig så tydligt att till och med jag förstår. Vad tror ni, kan Han skicka ett sms?

Tacksamhet

Jag hade glömt bort den här bloggen, men idag ska jag skriva några rader. Några rader om ett riktigt tydligt ord från Gud som jag fick i veckan.

Jag var arg. Jättearg. Missnöjd över en sak som jag egentligen inte kunde påverka.

På väg hem från jobbet skulle jag lyssna på en predikan, läste titlar och fastnade för en, men den visade sig vara på engelska och jag orkade inte det just då, så jag tog nästa i spellistan, utan att alls veta vad den handlade om. Så där, på väg hem från jobbet, efter en rent miserabel dag, fick jag en 50 minuters predikan i örat om... tacksamhet. TACKSAMHET!

Det var verkligen precis vad jag behövde höra. Jag har ju så mycket att vara tacksam för. Jag har man och tre helt galet fina barn, ett jobb som är helt okej, underbara vänner, och jag har Jesus. Så det var som att ilskan rann av mig. Den blev plötsligt väldigt fjuttig och rätt fånig. Livet är rätt härligt ändå.

Det finns så mycket att tacka Herren för. Jag som är en sjungande person älskar att sjunga lovsånger där jag kan tacka och prisa Herren. Favoriten jag har i huvudet just nu är "Vi vill säga tack, vi vill ge dig ära och pris..." Om man kommer ihåg att tacka Gud för allt han gör, så blir problemen så mycket mindre. För kan Gud ge mig tacksamhet i en sån situation som jag upplevde i veckan, då kan han göra andra fantastiska saker också. Det blir lättare att komma ihåg det då.

Idag ska jag alldeles särskilt tacka Gud för att sonens feber verkar vara på väg att släppa, för att jag kan VAB:a från jobbet utan att känna stress, och för att det snart är sportlov och vi ska vara lediga hela familjen.