Jag, en vardagshjälte?

Nej, så känns det ju sannerligen inte särskilt ofta. Men det var väldigt roligt att bli kallad det! En vän sa i söndags att hon tyckte att om man får iväg tre barn i tid till förskolan på morgonen så var man en sann vardagshjälte! Så då är jag väl det då! För det gör jag faktiskt utan större problem. Jag ställer klockan på 7 vardagsmorgnar, för att hinna till förskolan kl 9. Hellre gott om tid och lite kortare sömn, än att behöva stressa. Jag hatar att stressa, jag blir så argsint, sur och tjatig då.

Nu håller jag på att lära Storan ta lite tidsansvar på morgnarna. Jag ställer en klocka vid tv:n på morgnarna (de får se tv när de har ätit och borstat tänderna) och säger att "den tiden" ska du vara klädd och "den tiden" ska vi gå till hallen för att göra oss helt färdiga. Det funkar riktigt bra! Då slår de själva av tv:n i tid och kommer till hallen där jag förhoppningsvis har hunnit lägga i ordning deras utekläder.

Hallen är för övrigt en historia i sig. Vi har världens minsta hall, så det krävs ett stort mått av ansträngning för att hålla den i ordning så den går att använda. I helgen har min man hängt upp lite nya krokar och flyttat om några andra. Nu har vi sex krokar i barnhöjd i stället för två, vilket sannerligen behövs. Så nu kan Lillan själv hänga upp sina kläder (förr nådde hon inte) och så har cykelhjälmarna fått egna krokar. Det blev faktiskt väldigt bra.

Vi har också tagit undan alla vinterkläder och flyttat in vårens kläduppsättning. Tvättat, sorterat, lagt undan och tagit fram. Det är som en särskild industri. Alla lådor i hallmöbeln tömdes ut på golvet och städades. Nu är det väldigt prydligt, måtte det hålla i sig!