Det andliga livet - vad är det?

Jag älskar böcker! Alla som känner mig vet att jag i regel gömmer en bok i handväskan. Mamma säger att jag sen jag började gilla det där med böcker, nån gång på mellanstadiet, har hon sällan sett mig utan en bok inom räckhåll. Förvisso blir det klurigare att hinna med att läsa nu för tiden. Men jag försöker. Och just nu är jag mest inne på att läsa kristen litteratur.

Därför måste jag tacka Richard för den FANTASTISKA bok du satte i mina händer i onsdags. "Livet jag längtar efter" av John Ortberg. Jag har inte läst så långt ännu, typ 1/3 av boken avklarad. Men den är så sjukt bra. Som om den var skriven just till mig. Just den här boken behövde jag. Just nu.

Som det här citatet (s.60)
En småbarnsmamma i vår bönegrupp sade något om att hon hade haft mycket lättare att "arbeta med sitt andliga liv" innan hon fick barn. När vi samtalade vidare kom det fram vad hon menade. Bibelläsning och bön var för henne de enda två aktiviteter som räknades i andligt avseende. Som mamma tyckte hon att det var en fullkomlig omöjlighet att få tid till en stilla stund för sig själv.

Här hade kyrkan svikit henne. Ingen hade någonsin lärt henne att den dagliga omvårdnaden om två små barn, i en attityd av tacksamhet och bön om hjälp och tålamod i motgångar, skulle kunna vara en form av skolning i tjänande vars motstycke hon aldrig upplevt. Av någon anledning var det "den stilla stunden" som räknades i fråga om andlig hängivenhet, och inte detta att ta hand om två små barn.

Det behövde jag höra!

En massa andra klokskaper har jag också stött på, men det där var så himla konkret och bra att jag blev helt lycklig. Det är ju så här livet är!