Barn lever på uppmärksamhet

Vi läser Fem gånger mer kärlek av Martin Forster just nu, jag och maken. En rent fabulöst bra bok som handlar om hur man ska få familjelivet att flyta på bättre.

Och inläggets titel får nog ses som veckans insikt, jag måste upprepa mig: Barn lever på uppmärksamhet. Det spelar ingen roll om den är positiv eller negativ. Således tycker Lillan att det är bättre att vi får fnatt och tjatar ihjäl oss på henne om att hon iiiiinte får hoppa i sängen, att hon mååååste tvätta händerna och att hon absoluuuut inte får klättra upp i köksskåpet för att länsa sockerskålen, och så vidare, än att hon inte får någon uppmärksamhet alls.

Medicinen är alltså att i stället ge positiv uppmärksamhet (jag får bita mig i tungan många gånger per dag...) och att dessutom ägna mer fokuserad tid åt sitt barn (alltså tid när man inte samtidigt läser tidningen, planerar middagen eller pratar i telefonen eller...). Fokuserad tid. Varje dag. Enligt forskning som boken refererar till räcker det med så lite som en kvart om dagen. Det är helt sjukt. Dygnet har 24 timmar. Och en kvart om dagen räcker för att få till ett mer välfungerande familjeliv resterande 23 timmar och 45 minuter.

Det var väl inte helt oväntade saker kanske. Men ibland behöver man påminnas även om det där enkla. Och nu försöker vi så får vi se vart det leder. Men ärligt talat, jag tycker redan det har blivit lite bättre. Jag kämpar med mig själv för att inte tjata, för att ha lite mer tålamod och ge barnen tid att göra saker i sin takt, för att hitta saker vi kan göra tillsammans där vi har roligt allihopa och slutligen kämpar jag med att helt enkelt prioritera barnen framför allt det där andra som drar.

Jag hinner helt säkert både läsa tidningen, dricka kaffe och slösurfa en annan dag, i ett annat liv...